Förstår inte. Det finns inte.
Jag åker hem till Vetlanda imorn. Väldigt väldigt tidigt, redan halv sex på morgon. Blev en väldigt dyr resa, jag är nu helt pank. Men jag vill verkligen hem. Eller jag önskar det aldrig händer, att det blir bra igen. Jag skiter i vad resan skulle kostat, jag skulle ordnat med pengar vilket fall som helst, hem ska jag.
Mår verkligen inget bra, jobb finns inte just nu. Jag klarar inte det. Det kommer nog att bli tyst här ett par dagar nu. Just nu vet jag inte när jag kommer hem, inte innan onsdag. Men jag vet inte om jag kan vara hemma längre eftersom jag jobbar egentligen. Nej jag kan inte tänka klart nu. Jag önskar det vore en mardröm och jag vaknar upp och det är bra.
Vilken tur jag har E vid min sida. Vad vore jag utan dig?!