My Time, My Life

Går det skrika på bloggen? Isf gör jag det nu… Blir så jäkla förbannad. Allt hänger alltid på mig. Jag vill ha förändring, och jag vill ha det nu. Jag vill inte att mitt liv ska se likadant ut om 4 år. Men det är bara jag som vill.

Jag vill ha något att se fram emot, men som det känns nu, så händer inget. Och inget som ska hända. Man går bara och får falska förhoppningar. Varför kan det inte bara vara lätt? Att båda vill samma sak?

Det finns så mycket jag skulle skriva, men jag sätter stop här nu.

Varmt ute idag, och jag har fått sån fet hy, hatar det. Någon som har förslag vad man kan använda för kräm som mattar ner de? Hela jag blänker, eller ansiktet iaf.

Annars idag har jag inte gjort så värst mycket, vart iväg och handlat lite. Glömmer alltid något. Har städat ur en garderob, hittar nog inget alls här hemma, allt ligger på varandra. Nej en större lägenhet är verkligen ett måste. När ska min andra hälft förstå det tro?

Nej nu ska jag börja igång att vika in tvätten som aldrig gjordes igår.

Bye!

Nu är det dags för sängen. Och hoppas jag slipper sambons ryck och sparkar. Skrämmer ju skiten ur en när man precis håller på att somna..

Btw, 57,8 stod vågen på idag, det går neråt även om jag fortfarande har uppehåll :) Men ska nog snart börja igen, det är ju bara 2,8 kg till 55. Sen borde jag vara nöjd. Fast det vet man nästan redan nu att jag inte kommer vara.

Ne sängen var det.. Natti