My Time, My Life

Onsdag redan, och imorn åker jag hem igen.

Dagen har jag umgåtts mest med Eve, träffade Natalie emd Mellfis. (Melvin), någon blir sötare och sötare för varje gång vi ses :) Inte så super långt kvar till ett syskon kommer..

Mycket tid har även idag tillbringats hos Morfar, vi har kollat på gamla kort. Även datumet är bestämt för begravningen, så min födelsedag blir hemma i Vetlanda. Känns bra att jag får åka hem snart igen. Jag ska nu börja försöka att åka hem oftare. Kanske inte går varje månad, men oftare.

Amazing Grace fick bli i orgel istället, det blir nog lika fint det. För då kan kyrkan spela den.

Jag ska fortsätta leta fina kort på mormor, vill ha ett som jag kan rama in.

Hejdå Vetlanda ett tag.

Vaken är jag redan, kl är bara 10, men snart ska jag iväg med kusinen. Ta tankarna på shopping istället. Min mamma är ju så snäll. Skänker lite pengar till sin fattiga dotter. Den bästaste är hon faktiskt. Även pappa. Ni anar inte.

Borde egentligen leta resa hem, men jag väntar så länge jag kan. Jag vill stanna. Nu vore det bra att bo här. Om jag ändå kunde få min sambo att vilja flytta också. Jag är mer en person som håller mig till familj och släkt än vänner. Eller det är viktigare för mig att träffa dom. Så att bo såhär långt ifrån dom är ibland jobbigt, och nu är det extra jobbigt.

Jo speedway igår, Vetlanda vann ju ofc, målilla är lika kassa som dom förtjänar. Dom ligger etta i serien, jag tror dom kan hålla det. Tyvärr har jag nog ingen möjlighet att se finalen.

Men nu ska jag ringa kusinen och se om hon glömt bort mig!

Nej inte hade hon glömt mig. Hon sov lite för länge bara :)

Jadu, egentligen vet jag inte vad jag ska skriva, men det känns bättre att jag gör Något än inget alls, så huvudet får komma bort från sorg. Fast sorgen hamnar här. Har pratat massor med mamma som berättar de sista timmarna/minuterna/sekunderna med mormor. Hur hon berättade att hon älskade oss alla. Jag önskar nu att jag sagt det tillbaka. Men ville ge henne hennes sista tid i livet med sin man och barn. Jag vet jag skrivit det förut men skriver det igen, det är så ofattbart, jag förstår vad som hänt, men jag vill inte ta åt mig.

Och det där ordet TÄNK OM! Tänk om läkarna tagit henne på allvar efter 3 ggr på akuten. Då hade kanske hon funnits kvar hos oss. 4:e gången var för sent. Jag känner så mycket hat emot de akutläkare, dom har gjort fel, stort fel. Men vad är det för mening att hata dom? Jag får inte tillbaka mormor. MEN en anmälning kan rädda nästa person.

Imorn måste jag boka min tågresa hem, det känns rent för djävligt att lämna alla här, jag vill inte. Jag vill finnas här, dag som natt. Jag vill inte ha något jobb att gå till just nu. När en anhörig dör, borde det finnas något annat än semester att ta ut, man borde få tid på sig att sörja utan att tänka på att man inte har råd att stanna hemma. 1-2 veckor iaf. Nej nu känns det väldigt svårt. Jag önskar jag iaf kunnat jobba här ett tag. Men jag måste hem. Även hem till E och Skilla. Saknar förstås dom massor, men det har varit en massa annat att tänka på hela tiden. Jag tror han förstår. Eller jag vet.

Klockan är nu snart halv 3, ska snart dra mig till sängs, jag ska följa med Eve och hennes mormor på stan en sväng imorn. Hon är den bästa vännen/kusinen man kan önska sig.

God natt!

Evig saknad!