Where´s the happiness?
Jag tror jag är nere i en svacka, där det mesta är allmänt tråkigt. Inget direkt att se fram emot och allt ser likadant ut. Kommer det någon vändning snart tro? Jag är på ett jobb där jag trivs, men jag tycker inte mitt jobb är värt mitt arbete eller hur man ska säga, det är för dålig lön, och alltid samma sak. Jag bor i en lägenhet som är för liten och vi äger den inte, kan alltså inte göra om som ”vi”/jag vill. Jag bor i en stad som ligger 33 mil från min hemstad, från min familj och vänner. Det är INTE samma sak med telefon. Jag behöver dom.
Jag saknar min mormor, och har fortfarande svårt att förstå att hon verkligen är borta. Det gick för snabbt.
Jag borde tatag i mitt liv, jag tänker leta nytt jobb eller om det finns någon studie som intreserar mig, jag tänker leta långt långt in i hjärnan för att komma på att det är något som är intressant. Gör jag detta så blir mitt liv lite gladare.
Jag borde ta körkort, vilket gör att jag kan besöka mina nära och kära oftare.
Nu tänker jag beställa pizza från en pizzeria som ligger ca 5 meter från huset, och egentligen borde även han byta yrke, för han är inget bra på pizza. Tur jag inte är så kräsen. Och Vesuvio borde man inte kunna misslyckas med.
Hej!