Tisdag!
Dagarna går. Vi har varit uppe hos morfar hela dagen. Jag tycker så otroligt synd om honom. Att han ska behöva tänka på allt runt omkring. Stugan,räkningar och begravningen. Räcker det inte med att hans fru precis gått bort? Ska man verkligen behöva känna press för allt annat också? Begravningen berättade mormor hur hon ville ha den. Den kommer bli jobbig, för jag tror att då kommer den riktiga smällen, att hon inte kommer tillbaka till oss igen.
Men nu ska vi få i oss lite mat, blir ingen nyttig vecka, jag har ingen som helst lust att tänka på det nu.