My Time, My Life

And wished that I was dead
With an aching in my head
I lay motionless in bed
I thought of you and where you’d gone
and let the world spin madly on

Ibland är det verkligen inte lätt att leva i ett förhållande. Ibland känner jag mig som en hemmafru som ska göra allt. Men ska jag vara en hemmafru, så ska jag fan bli försörjd. Slippa jobba helt, sådeså. Och om inte, då existerar ordet Hjälpas åt. Jag kan tycka det är helt okej att städa, de är inte det, men jag tycker att man ska hjälpas åt. Inte alltid räkna med att det görs åt en. Vill inte få sambon att låta dum, jag har inget körkort, så han får ju köra när vi handlar osv. Och jag blir en jäkla gnällmaskin när jag får göra allt själv. Man vill inte umgås med mig då. Fly lägenheten! Men det hjälper ju heller inte egentligen, för att få slut på gnällandet så hjälps man åt. Och sen, så varje dag på jobbet är disk,städ eller liknande, sen komma hem hit och det ser ut som piss och skit. Allt åker in i den stora garderoben. Ja jag undrar varför vi behöver större utrymme.

Nej det blir bara dåligt om jag fortsätter här nu.

Snart fredag och helg igen, en helg utan jobb. Lovley. Vi funderar på kräftor ihelgen, men får väl se hur de blir med den saken.

VÄLDIGT varmt ute, man borde verkligen inte behöva jobba i denna värme, första kund som jag var hos svettades jag ihjäl hos. Och förstås ska hon sitta ute på balkongen och få håret upprullat. Yeeey! NOT! Nej de där med 3 timmar hos en och samma person borde inte finnas på hemtjänsten, personlig assistent kanske borde tänkas på istället?

Nu ska jag sätta igång med maten. Smask.Hej!