Nattedags.
Jag har velat ha barn sen länge tillbaka, men jag har insett att jag lever med ett barn, eller så är han bara jävligt gammalmodig. För dagens män hjälper till i hemmet. Här är det inte så, men det är ju klart, jag jobbar inte heltid, jag har inget körkort. Så då ska ju jag göra allt här hemma? Jo förstås, så ska det vara. Igår städade jag hela lägenheten, idag plockar jag strumpor och disk igen. Att ställa ut disken är väldigt jobbigt. Och att lägga strumpor i tvätten är ännu jobbigare. Lite sådär smått irreterad över de där, men det förstod ni väl? Men jag måste väl lära mig att leva med det, för här sker inga förändringar. Att jag blir sur och gnällig över att jag inte får någon hjälp, det förstår han inte.
Tårtan ser ju inte ut att bli normal, jag gör en ny sats imorn, blir den lika dålig, så skiter jag i det. Jag hade humör för att baka innan, den försvann ganska så plötsligt, undra varför?
I säng sent som vanligt, men imorn ska jag vara glad, jag får komma hem till Vetlanda.
Låter kanske lite elak mot E, jag älskar honom så otroligt mycket, men jag tycker faktiskt man ska hjälpa åt.
oktober 30th, 2009 at 1:43
min karl är precis likadan – det kan du trösta dig med, att du inte är ensam, haha ;)