Saknad.
Usch fan vad tiden går. På torsdag är det den 17.e, då har det gått en hel månad sen mormor gick bort. Känns som igår som mamma ringde när jag jobbade och berättade att det var illa och att mormor skulle akutopereras. Men då fanns forfarande hoppet kvar. För ju längre tid det tog, desto bättre skulle det vara. Men sent samma kväll ringde pappa och berättade att det inte gick bra. Dom kunde inte göra något åt det. Och det är imorn för en månad sen.
Jag kan inte fatta det riktigt än, det känns ju så overkligt att min mormor är borta, eller jag fattar det, annars skulle jag inte ligga här och lipa. Saknar henne så mycket.