My Time, My Life

Nu känns de som dagarna har gått för snabbt nästan, innan ville jag att dagarna skulle gå och fredagen skulle komma så dagen kunde gå över, men nu står man här, dagen innan och vill att tiden ska stanna. Kroppen börja märka av att något jobbigt kommer att ske.

Vi har varit hos morfar hela dagen och städat och gjort ordning. Jag har gjort ordning bjässarna till hundar, jag skulle kunna skapa en ny hund med all deras päls som dom tappar.

Här har vi precis ätit tacos, borde inte ätit för jag vräkte i mig en kebabtallrik innan idag, och imorn och söndag är det massor med tårta. Åh, banta som gäller några veckor sen ;-)

Sitter och tittar igenom hemnet som jag glömt bort helt nu i flera dagar, hittat mitt drömhus för över 11 miljoner som ligger i trosa, men fyfarao vad snyggt. Hade jag varit rik hade jag inte tvekat, finns nog inte en sak som man kan sakna i det huset, fanns utomhuspool, och inhomhus spa. Något så otroligt fint hus. Men som sagt ett drömhus. Istället för att drömma så hittade jag en fin lägenhet i Kvicksund istället som jag skulle kunna tänka mig, en stor trea, super fin. Men körkort är ju ett måste. Men jag kan tänka mig att bo utanför västerås, verkade lugnt och skönt där. Fanns lite med trädgård och sånt också. Inte för jag kommer odla blommor direkt, jag kan ju inte ens hålla min blommor inomhus levande.

Hopp en död av svininfluensa i Västmanland, jag är så otroligt nojjig över de där, ena dan kan jag ta det med en nypa salt, men sen är jag livrädd för det på samma gång.. Och när man vet att det är någon från sin egna stad också, blir de ännu värre. Jag kan stanna kvar här tills det är över :) Men vad jag fattat som så var både som gick bort sjuka sen innan? Eller var det bara denna? Viktigt att dom skriver ut sånt, sen tycker jag faktiskt dom kan skriva ut de som har svininfluensa och klarat sig bra, inte bara skriva allt det dåliga. Är det så konstigt att folk blir livrädda?

Nej fan jag orkar inte med mer dåligheter i huvudet just nu. Är så slut i huvudet. Jag börjar må dåligt över imorgon. Jag vill inte ta farväl. Det är inte dags än. Men jag måste. Bland de jobbigaste är att se hur alla andra mår.

Skulle gärna gå och sova nu, men E kom sent ifrån Västerås och är inte här förrän halv ett säkert.